Läkarsamtal

Min läkare kom in till mig för en stund sen. Hon tyckte att det var bättre att hon kom till mig än att jag skulle behöva vänta till eftermiddan för att komma till henne, nu när jag ändå är här.
Jag kan bara konstatera att jag har en underbar läkare! Det går att resonera med henne, hon lyssnar, hon har empati, hon är engagerad. Det är helt klart hennes förtjänst att jag får operation. Hon sa idag att det egentligen går ”utanför ramarna” men menade att eftersom det går att resonera med mig, att jag har en egen vilja och är medveten om risker och konsekvenser, går det att gå utanför ramarna. Jag är så glad och tacksam över att hon tänker så.

Läkaren vill absolut att jag ska ta lethrozol en period nu, och pausa cellgifterna. Hon tror stenhårt på lethrozolen och jag är nu beredd att ge det en chans. Det jag riskerar med den är biverkningar och blir de för jobbiga kan jag ju alltid sluta. Den norske hormonläkaren förespråkade ju inte lethrozol men det var ju inte direkt några risker med behandlingen men han tyckte det var bättre att reglera upp progesteronet. Jag gör både och nu då, stryper östrogenet och ökar progesteronet. Ett tag, så får vi se effekterna av det.

Jag tog även upp frågan om Ibrance, det enda läkemedlet som finns mot spridd bröstcancer. Läkaren sa att hon har den behandlingen i bakhuvudet om det inte blir bättre efter operationen. Den har tydligen haft bra resultat och börjar användas mer. Det känns bra, att det finns något att ta till att prova med om operationen inte har effekt.

Efter läkarbesöket kändes det bra. Bättre än på länge. Trots alla motgångar under en längre tid kände jag någonstans en känsla av hopp. Det var länge sen jag kände så, på riktigt innerst inne.

Tappningen pågår fortfarande och det har hittills kommit över fyra liter. Fick ont i magen så nu pausar vi en stund. Väntar på att Jocke ska komma tillbaks så att vi kan äta lunch. Börjar bli riiiiktigt hungrig. Tänk att få äta utan att sprängas 😊.