Jobbiga nätter

Den senaste tiden, ungefär sen jag slutade med morfinet, har jag fått jättesvårt att sova. Jag vaknar flera ggr per natt, vridet och vänder mig, har krypningar i både ben och armar så jag håller på att bli fullkomligt GALEN! Krypningarna kommer redan på kvällen och varierar i intensitet men är hela tiden där, och utmanar min uthållighet att inte gå och gräva ner mig. Krypningarna är fruktansvärt obehagliga! Det vet alla som haft det..... vedervärdiga! Och de håller mig vaken om nätterna. Har inte sovit ordentligt sen jag vet inte när. Det stressar mig då jag vet att sömnen är så viktig för läkning.

Det har blivit så att jag nästan får ångest när det börjar närma sig kväll. Jag vet vad som komma skall, och inte är det en avslappnande stund i soffan. Jag tar extra magnesium, mycket extra, och det hjälper lite grann. Det gör så det släpper en liten stund eller att krypningarna inte är så intensiva, men det kommer snart tillbaks. Jag har tidigare haft problem med krypningar men de försvann efter att jag började äta magnesium. Då, tidigare kunde jag behöva ta ett par extra då och få för att bli av med krypningar men nu vet jag inte vad sim händer. Tar upp emot fem extra tabletter varje kväll och ändå blir det inte bra. Så, det kan ju bero på något annat. Men vad? Det här måste bort innan jag blir skvatt galen! Parkinsonmedicin är inte ett alternativ för mig, vilket jag vet andra fått utskrivet. Det är väl inte helt omöjligt att det är biverkningar av morfinet? Jag vet inte.....det är ju flera dar sen jag tog något alls nu så abstinensen borde väl vara över.......

Det är nånting hela tiden. Det skulle vara både skönt och välbehövligt om livet bara kunde lunka på en stund nu. Så att vi bara kan vara, vila, återhämta oss och må bra en stund. Men den lyxen kanske msn inte kan räkna med när man har den här belastningen i kroppen, jag vet inte. Magen har börjat krångla igen också. Varför inte, känns det som 😏. Ja, lite sur känner jag mig. Bitter över hur det är just nu, samtidigt som jag är glad och tacksam över att ha fått tillbaks mycket ork och energi. Men som sagt, en period då allt bara flyter på står högt på önskelistan nu.

Det har blivit så att nätterna är hemska och jag ser fram mot att gå upp på mornarna. Ibland är kl vid 4, ibland 6..... det är mörkt ute, för att inte säga kolsvart här i skogen och det är lite mysigt att gå upp och tända lite ljus och koka kaffe. I natt ställer vi ju om klockan också och det blir mörkare en stund till, på gott och ont.

Emelie är bortrest några dagar nu när det är höstlov. Hon är i Stockholm men pojkvännen och hälsar på hans mamma och styvpappa som bor där. Hon börjar bli stor min minsting 🙁. Längtar redan efter henne och vill att det blir onsdag snart så hon kommer hem igen. Tänk att hon ska springa runt i Stockholm city utan mamma och pappa 😳. Bara dagtid har hon lovat, och då känns det lite bättre 😊.

Idag ska jag träffa Sandra och Amanda. Det var länge sen nu och jag längtar jättemycket. Blir själv hemma sen i kväll då Jocke ska jobba natt. Vet inte vad jag ska förströ mig med då.

Ni får ha en bra dag.