Samtal med läkaren

Träffade överläkaren Kalle Werner idag. En sympatisk läkare som gjorde sitt bästa för att se helheten. Han berättade att avd 80 skrivit över mig på avd 1 i Dala och inte till AH -teamet, därav förvirringen. Han ville att jag skulle vara kvar resten av veckan så att dom får gå igenom allting, läkemedel, smärtganteribg, vätska osv, och han såg inga hinder till att jag sover hemma. Han satte in furix gånger 2, morgon och lunch. Han ville även ge mig blodförtunnande i förebyggande syfte då det tydligen är mycket vanligt med blodproppar vid spridd cancer. Det sa jag nej till. Han ville även sätta in stående alvedon mot smärta för att minska morfinet, det sa jag också nej till. När jag förklarade att jag ville spara på levern tyckte han det var ett klokt val.

Jag drog min historia, men utelämnade det alternativa. Han ville kolla alla värden och skulle även ta järnvärdet då jag är så trött. Ja summa summarum gav han ett bra intryck och verkade lyssna på vad jag sa. Det kändes bra. Underläkare var med och det verkar som att hon var under utbildning för han förklarade allting för henne och hon skrev som en tok!

Efter furixdos nr två fick jag träffa chefen för AH-teamet och blev inskriven där. Hon förstog inte varför de inte kunde börja jobba hemma hos mig direkt men jag la mig inte i det där. Bad henne bara tala om när det är dags så jag vet. Hon bad mig framföra någonting till någon men den bollen la jag snabbt tillbaks till henne! Fick sen träffa arvetsterapeuter och fick stödstrumpor som går upp till ljumskarna, en annan sorts strumppådragare och avdragare. De kommer att komma hem sen och se vad jag kan behöva i hemmet.

Det känns verkligen som att det här är en förberedelse för vård i livets slutskede! Hädanefter är det det här teamet som ska ha allt ansvar kring min vård, med provtagning och buktappning. Buktappningen sker på sjukhuset men det är dom som gör bedömning osv. Det enda dom inte tar ansvar för är själva cytobehandlingen. Det känns som att jag har gått in i en ny fas typ.....den känns inte angenäm. Och jag vill bli utskriven från AH-teamet! Förstå mig rätt. Är tacksam över att det finns och kommer såklart använda det med glädje men mitt MÅL är att bli av med dem! Jag ska få detta att vända. Jag ska börja må bra igen och klara av att ta mig själv till provtagning osv.

När jag ringde sjukresor idag för att åka ifrån sjukhuset ifrågasatte hon varför jag behövde det! Har aldrig fått frågan förut och har ju skickat in ett intyg om behovet. Hon sa att om man inte behöver hjälpmedel och är under 80 år måste de ifrågasätta! Sen kollade hon och såg att jag har intyg och att jag inte ens ska samåka med andra. När taxin sen kom sitter det två människor i bilen! Ja ja, det finns alltid något att gnälla och klaga över men visst är det märkligt att det ska vara så svårt att få till det rätt ibland? Eller så är det konstigt att det inte blur mer tok än det blur, vad vet jag 😂.

Nu är det god natt för mig!