lördag 26 augusti 2017

Blir kvar över helgen

Träffade en läkare efter lunch som var vettig! Han meddelade att röntgen visade stora mängder vätska framför allt runt levern men de kunde inte se något annat anmärkningsvärt. Alltså inget som kan förklara smärtan. Läkaren vill ha mig kvar för mer provtagning och observation och tänker att min planerade behandling på måndag ev behöver ställas in. Hoppas inte, då den är central för att bli av med vätskan.

Fick besök av Angelica en stund idag och strax efter henne kom Sandra och Amanda💕. Jocke kom också och hade med sig nypressad blodgrape och citron och alla mina kosttillskott. Var helt färdig på kvällskvisten och hade precis lagt mig för att vila när det blev mat. Sallad igen 😊 Börjar kännas trafigt nu helt ärligt! Efter maten fick jag ont i magen. Först kändes det som igår, med strålning ut i ryggen. Sen tog helvetet fart!

Fick plötsliga kraftiga smärtor i bröstet, som ett spännband drogs åt med all kraft över revbenen. Gjorde fruktansvärt ont och jag fick svårt att andas. Jag Ri hade på sköterskan, vilken stog och tittade på mig.....jag bad om en spruta så att krampen släpper och det kändes som en evighet innan hon kom tillbaks! Allting gick i slowmotion.....Jag sa att jag är rädd att det är hjärtat. "Aha, tror du det kan vara det som spökar", säger hon. Sen gick hon med orden "jag tittar till dig sen".

På en skala 1-10 var smärtorna 10 och det kändes som en kramp och jag hade svårt att andas och tårarna sprutade. Men hon gick! Smärtan släppte efter en stund men inte krampen och motståndet i andningen. Jag påtalade detta för sköterskan och frågade om hon inte är ett dugg bekymrad över att det kan vara hjärtat, eller en propp i lungan. Hon sa att det antagligen beror på att vätskan tryckt undan inre organ och nu när de ska falla på plats igen kan det göra ont.

Jag sa ett och annat lite mindre trevligt, som jag bad om ursäkt för sen men förklarade att jag blev rädd och att jag hade förväntat mig en annan reaktion. "Det blir inte bättre av att jag också blir stressad" fick jag till svar.

Blodtrycket ligger för högt, undertrycket på över 100. Puls normal.

Krampen och smärtan har avtagit nu sen jag fick morfinspruta, men nånting är jävligt fel nånstans. Det känns som att jag är omgiven av ett gäng inkompetenta idioter! Hur kan man inte ta kraftiga bröstsmärtor på allvar, utan bara avfärda dem med att det NOG beror på vätskan. Vätskan som är kvar dessutom! Det fylls på i buken hela tiden, det känner jag tydligt, men det rinner i princip inget i påsen. Läkaren jag träffade tidigare idag sa att röntgen visade att det finns stora mängder vätska kvar i buken, framför allt runt levern. Han sa också att det kan vara stopp i slangen och att den kan behöva spolas. Det var kl 13, sen har jag inte hört ett ord mer om det.

Vätskan fylls som sagt på igen i buken. Magen är lika spänd och stind igen som innan tappningen. Nu börjar smärtorna komma tillbaks igen i magen och ryggen......

Jag ringde efter sköterskan igen och undrade varför det inte händer någonting kring katetern, då läkaren sa att den skulle spolas. Hon ryckte på axlarna och sa att hon kan väl spola den om jag vill. "Om jag vill"! Vad är ordinerat? Vad är planen? Det var att avvakta till i morgon, men hon kunde som sagt var spola om jag vill. Ja, om det kan hjälpa mig, om det kan göra att det släpper i magen så är det klart jag vill det.

Jag påtalade att trycket och bröstsmärtorna redan började komma tillbaks, trots höga doser morfin. Hon står och bara tittar på mig. Tar pulsen och säger att den är regelbunden. Jag frågar henne om det inte är klassiskt symtom när det känns som ett spännband över bröstkorgen i kombination med kraftiga smärtor. Hon stirrar på mig länge och sen säger hon att symtomen kan variera och vara mycket diffusa. "Men jag kan ringa medicinjouren om du vill"! Snälla gode Gud! Vart har de hittat denna människa? Hon borde för fan inte ens få reparera cyklar! Jag frågade vad hon tyckte själv? Hon sa att hon kunde ringa om jag vill. - ja det borde du ha gjort för en timme sen sa jag! Då gick hon.

Efter en stund kom en annan sköterska och sa att hon nu skulle hjälpa den andra. Prover tigs och nu är jag på väg till EKG!

11 kommentarer:

  1. Men stackars du... Nu verkar det hända grejer i alla fall. Håller alla tummar jag har att det vänder till det bästa för dig snarast. Styrkekramar//Ullis

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Du som är sjuksköterska, har jag fel kring symtom på infarkt? Hade du agerat som hon?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter förfärligt, hjärtproblem får aldrig nonchaleras. Kräver oftast provtagning för att utesluta hjärtinfarkt och hon borde kontaktat läkare omedelbart. Hoppas nu att du blir väl omhändertagna och får bra hjälp i fortsättningen. Styrkekramar till dig nu//Ullis

      Radera
  3. Hej! Hittade din blogg idag, eftersom jag själv som allvarligt cancerdrabbad letar efter människor i samma situation... Har bara läst dina sista inlägg, o de är så starka så smärtan din känns i hela mig! Ingen som inte själv är utsatt, kan förstå hur mycket "våld" vi upplever mot vår kropp, med undersökningar som skall göras i varenda öppning vi har i kroppen, o med nya hål som ska göras.... Ofta får vi bråka för att få smärtlindring, o ibland utsätts vi för undersökningar med oerhörd smärta - när vi istället kunde bli sövda under ingreppet... Denna "mekaniska" smärta skall läggas till den vi ständigt dessutom har från sjukdom och mediciner. Kan inte erbjuda dig någon tröst, men tackar dig för att du orkar dela med dig! Styrkekramar! /Annika i Varberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och Tack Annika! Mycket bea beskrivning av vad vi hela tiden utsätts för. Och det som känns mest jävligt är att iallafall jag ofta får känslan av att de inte bryr sig! Vi får tåls smärta helt enkelt!
      Stor kram till dig och massor med styrka ❤️❤️❤️

      Radera
  4. Jag tror att personalen ofta känner en sådan maktlöshet att de visar en påtaglig kyla och nonchalans ibland, de vet helt enkelt inte vad de ska göra.

    SvaraRadera
  5. Det låter förfärligt,jag blir helt bedrövad. Kan det vara gallkramper? Och man måste väl ändå få flyt i dränaget?
    Jag blir alldeles kall. Är du på lasarettet i Västerås?
    Hoppas att det ger sig nu. Kram Annika

    SvaraRadera
  6. ÅÅÅ Finaste vännen jag lider med dig 😢hoppas verkligen att du får bort all smärta ❤❤❤ Kryakramar I massor ❤❤❤❤ Vivvi

    SvaraRadera