Utveckling av mina tankar om smärta

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om smärta, som jag skulle vilja utveckla och förtydliga.
Jag skrev bland annat att jag själv mådde mentalt dåligt över att behöva ta morfin nät jag hade ont i magen i höstas/vintras. Och så var det. Det kändes inte alls bra, av flera anledningar som jag vill beskriva.

Jag tycker absolut inte att det är fel på något sätt att äta smärtstillande om man behöver det. Och man kan ju ha som utgångspunkt att man äter det när man behöver det och inte annars 😊. Som jag skrev tidigare så är min uppfattning att smärta förgiftar hela människan och att det därför ibland är nödvändigt att ta smärtstillande för att bli smärtfri. När jag själv hade ont och åt smärtstillande kändes det absolut nödvändigt men det stred mot min vilja. Av flera skäl. Dels så är det en allmän uppfattning inom alternativmedicin att morfin påverkar spridning negativt, alltså att tumörerna sprider sig lättare. Om det stämmer eller inte vet inte jag men det är en utgångspunkt till att jag inte är pigg på att äta morfin. En annan anledning är att jag inte gillade att bli påverkad, trött och dåsig. Ytterligare en anledning är att det rent mentalt fick mig att känna att sjukdomen tagit ett steg till framåt,vilket jag tyckte kändes jobbigt. Jag är generellt sett mycket restriktiv mot att äta mediciner men om det är nödvändigt så är det. Om jag skulle behöva, skulle jag ta morfin igen för att jag vet att smärtan i sig är destruktiv för min hälsa. Smärta i sig är mycket stressande för kroppen och det sliter enormt på både kropp och själv, det är jag fullt medveten om och just därför är det viktigt att reducera smärta så mycket som möjligt. Amen på den. Jag är inte negativt inställd till läkemedel när de verkligen behövs! MEN min uppfattning är att det skrivs ut på TOK för mycket och i många, många fall även när det egentligen inte skulle behövas. Men det är en annan diskussion.

Jag tänker att alla har olika mått och smärttröskel. Jag är absolut inte människa att tala om för någon att den borde eller inte borde ta smärtstillande. Och jag skulle aldrig i livet lägga någon värderingar kring att eller när någon väljer att göra det! MIN uppfattning är inte att den som har smärta inte kämpat tillräckligt. Så tänker jag inte alls. Alla kämpar! Alla kämpar utifrån SINA villkor och förutsättningar och jag värderar inte det.

Det finns motståndare till alternativmedicinen som tycker att inriktningen skuldbelägger. Att man får skylla sig själv om man blir sjuk, att man inte kämpat eller gjort tillräckligt om man inte blir frisk osv.  Jag tänker att vi har ett eget ansvar över vår egen hälsa och inte bara kan förlita sig på vad andra ger och tycker. Läkare vet mycket men de vet inte alltid bäst. Jag tänker att man måste ta ett eget ansvar också, och för att kunna göra det krävs kunskap. Man kan välja att bara förlita sig på vad läkare säger om man vill och det är ju smidigt. Onkologer säger T ex att man kan äta vad man vill när man har cancer för kosten påverkar inte tillväxt eller tillfrisknande. Min ena läkare sa att ät vad du vill, det har ingen betydelse. Jag trodde på det då, för jag tillhörde dem som litade blint på sjukvården tidigare. Efter att ha satt mig in i det hela är jag övertygad om att kosten har betydelse! För både cancer och andra sjukdomar. Men jag tänker inte om andra som inte väljer att gå min väg: "skyll dig själv". Jag tänker "vad synd att du inte vill försöka att överbevisa dig själv" men jag har full respekt för andras val.

Jag har åsikter om skolmedicinen, läkemedelsföretagen osv..... men det tar jag en annan gång 😊