Några ord om Smärta

Jag vet inte vilket som är värst, själslig eller fysisk smärta? Olika till sin karaktär förstås och lindras på olika sätt. Eller kanske på samma sätt till stor del? Den som har en plågsam fysisk smärta säger nog att den är värst medan den som mår fruktansvärt psykiskt dåligt säger att den är värst. Det går inte att säga vilken som är värst....dom är hemska på sina egna sätt och vis. Och de söndrar och förstör båda två. Gör revor och sår på olika sätt.

Jag har under mitt 49-åriga liv mött människor som varit utsatta för smärta, både i kropp och själ. Jag harcuppkevt dem båda själv, jag har haft människor omkring mig som jag älskat som varit drabbade. Jag har vänner och bekanta, jag har tagit del av många människors livssituationer på nätet som har utstått såväl svår själslig som fysisk svår smärta. Jag vågar påstå mig veta att smärta är något som plågar människan.....

När jag hade problem med magen vaknade jag på nätterna av såna magsmärtor att jag "skrek" rakt ut. Det var fruktansvärt hemskt. Smärtan påverkade HELA mig, mitt humör, aktivitet, matlust, tålamod, förmåga osv. Den påverkade också min omgivning, i synnerhet den närmaste, i stor omfattning.  Jag kände mig tvungen att ta smärtstillande, knaprade morfin som en galning, mådde psykiskt dåligt av att behövs äta morfin då det strider mot min tro och vilja att stärka kroppen. Men en kropp som är i sådan smärta förgiftar hela människan.

Precis som själslig smärta också gör. Det är egentligen ingen skillnad. Det är också en känsla, den förgör, river och sliter, gör revor och sår. Den som upplever svår själslig smärta vill också skrika rakt ut mitt i natten. Själslig smärta kan också vara outhärdlig. Den kan slita hjärtat ur bröstet på en. Det kan vara svårt att förstå hur fruktansvärt ont det kan göra i själen om man inte upplevt det själv.

Oavsett om det handlar om fysisk smärta, eller smärta som sitter i själen, är stöd, uppmuntran och kärlek så oerhört viktig. Att någon säger i ord och visar i handling att jag finns här, när helst du behöver mig. Det finns nog ingenting som är viktigare än att känna att man inte är ensam, att man inte måste uthärda smärtan på egen hand.

Tänk inte att just du inte är viktig, att det finns så många andra som stöttar och visar omtanke. Tänk inte att du kanske stör, att du tränger dig på. Visa att du finns där. Visa att du har tiden, viljan och möjligheten att finnas till hjälp och stöd. Visa att du finns dör, Om du gör det. Om du inte orkar, kan eller vill är det också helt okej men gör ett medvetet och aktivt val och låtsas inte att du finns där om du inte gör det.

Att leva med smärta är svårt, oavsett om det handlar om fysisk smärta, eller smärta som sitter i själen.   Jag önskar att ingen skulle behöva uppleva den sidan av livet. Smärta är svår både för den som själv är drabbad och för dem som står nära och ser på, och som känner sig maktlösa inför möjligheterna att lindra.

Ingenting är beständigt. Ingenting är oföränderligt. Ingenting är omöjligt. Det finns alltid ett hopp, ända in i det allra sista. Det gäller att få fatt i det bara.....att inte ge upp, att inte förlora hoppet. Att tro på att det faktiskt kan bli en förändring till det bättre. Ingenting är omöjligt. Ingenting är ta mig fan omöjligt!  ❤️❤️❤️

Carpe Diem
Allt gott 🙏