Tappning nr 3 avklarad

Idag hade jag bestämt mig för att försöka slappna av, djupandas och fokusera på andningen, medan de satte dit slangen. En manlig sköterska tog emot mig och förberedde. Supertrevlig och gullig. Han såg att jag var orolig och försökte lugna mig, påminde mig om att andas och klappade mig på handen.  Tänk så extremt liten man blir i såna här sammanhang. Eller åtminstone blir jag det. Min klippa var ju inte med heller så jag kände mig ännu mindre idag. Läkaren som kom in verkade ok men var inte direkt nån trygghetsingivande person. Kort, koncist och saklig, inget dalt! Och så började han undersöka med ultraljud för att se vart han skulle sticka in nålen......

Det är så svårt att beskriva känslan. Magen är spänd och fylld med vätska och öm så fort den vidrörs. Om man petar med ett finger i magen känns det som allt där inuti flyttar på sig och det är en högst obehaglig känsla.

Han körde med ultraljudsapparaten över magen, hårt och länge. Jag tänkte att det är bra att han är noga men nu får han vara klar snart! Sköterskan stog bredvid mig och fick handen klämd 😊 Så säger han äntligen "nu sticker det till". Och det gjorde det. Jag får först bedövning och det är den sprutan som är värst. Nålen är minst 10-15cm som sticks in och det känns i hela buken hur det rör om där inne. Det släpper en stund sen, tills nålen ska passera bukhinnan, då det gör ont igen. Men sen är det värsta över. Iallafall vad gäller själva smärtan. Båda tidigare tappningarna är det sprutan som varit jobbigast och sen när slangen ska på plats går det fort. Men inte idag......

Han tröck, tröck och tröck. Ändrade vinkel flera gånger, tröck igen, drog ut och satt in igen och tröck. Han kom inte igenom bukhinnan med slangen! I 50 minuter höll han på och jag bröt ihop! Då hämtar han en annan läkare, någon som är specialist. Även hon försökte 3-4 gånger innan hon till slut böt slang och lyckades komma igenom!

Jag var på väg att resa mig och gå därifrån flera gånger. Läkaren sa att vi skulle avbryta om det inte funkade sista gången och då fick jag nästan panik för det istället. Om jag nu ligger på bordet och plågas vill jag inte åka hem i ogjort ärende. Lättnaden när hon kom igenom går inte att beskriva!

Läkaren beklagade att det varit jobbigt för mig och rekommenderade att jag nästa gång ska se till att få lugnande innan. Läkaren som försökte sticka mig först försvann utan att säga nånting alls. Sköterskan tog hand om mig och var hur go som helst.

Nu ligger jag på avdelningen och väntar på att det ska tömmas. Det är så skönt när trycket lättar och jag känner mig nästan som "vanligt". De tidigare gångerna har jag fått jätteont efteråt men jag hoppas på bättre tur den här gången. Varför jag får så ont vet dom inte. Teorin är att det är ansträngande för buken att tappas på vätska.

Det är mycket runt omkring sjukdomen som är jäkligt jobbigt och påfrestande. Provtagningen igår var en sån sak. När det ska krångla och inte fungerar som det ska blir det jätte tufft. Provtagningar och behandlingar är så påftestande och vedervärdiga många gånger. Orka.se

Nu är jag hungrig! Vrålhungrig! Det börjar bli svårt att inte fantisera om mat! Och vad dyker upp tror ni? Ja, inte är det salladsblad och frön 😊 Nej, det är kebab, pizza, hamburgertallrik, tunnbrödrulle.....bara nyttigt skit 😂😂😂