Hemma igen

Igår kväll när jag skulle sova fick jag först morfintabletter mot smärtan men de hjälpte ingenting. Fick en spruta också och efter en stund började det släppa i mage och rygg och det var en obeskrivlig befrielse! Fick en värmekudde också och kände hur jag kunde slappna av och höll på att somna. Som en blixt från en klar himmel fick jag kramper i bröstrygg och bröst och fick svårt att andas. Personal kom in och masserade ryggen och jag fick en avslappnande tablett. Det släppte efter en stund och jag kunde somna. Har dock sovit ytligt och vaknat många gånger.

Provtagning i armen kl 06. Kl 9:30 kom ronden......två läkare och en sköterska. Läkarna kunde jag identifiera genom deras namnskyltar, sköterskan kände jag redan igen. Ingen av läkarna hälsade eller presenterade sig. Den manliga läkaren L höll täten och pratade, den kvinnliga hängde med.

Läkare L kände på magen och sa att han inte trodde att mina smärtor berodde på vätska i buken utan snarare på förstoppning och gaser. Det var inte så mycket vätska, sa han. Läkaren påtalade att frågeställningen från onkologen var operation eller ej och hans uppfattning var att det inte är aktuellt! Han hade tittat på röntgenbilderna från datortommografin och kunde inte se att en operation skulle gynna mig. Han kollade med ultraljud på magen och konstaterade direkt att det fanns en del vätska. "Du får välja själv om du vill att vi ska tappa ur vätskan". Jag blev helt ställd för han var inte alls inne på samma planering som läkaren igår!

Jag hade frågor kring att tappa ur eller inte. Om jag väljer inte, kan vätskan gå tillbaks av sig själv då? Svar nej!

Om jag väljer inte, kommer det bli nödvändigt att tappa ur sen iallafall? Svar ja. Så varför skulle jag välja att inte tappa ur nu? "Jag vill inte påverka dig till vare sig det ena eller andra", säger han. Men jag behöver ju få veta konsekvenserna av mitt val! - ja har du inte fått det nu då?

Han sa att hand uppfattning är att man inte ska operera eftersom jag har spridd bröstcancer och nyttan med operation kunde han därför inte se. - Men det står ju still på de andra ställena, har till och med minskat och en operation skulle göra att jag slipper sånt här i framtiden. Återigen hänvisade han till att jag ändå har cancer på andra ställen och att det inte är säkert att det är äggstockarna som orsakar detta. Jag kommer att återkommande tömma buken på vätska....riskerna med en operation överväger nyttan. Riskerna är? Sövningen i sig, Blodpropp, ärrbildning, infektionsrisk.....

Jag påtalade att så som jag mått de senaste veckorna varit förjäkligt och det enda som har lindrat nu har varit ryggläge och morfin. - ja då får du väl fortsätta med det då! -Men det kan jag väl inte göra! Jag kan ju inte vara konstant drogad och ligga på soffan hela dagarna! -varför inte, undrade läkaren. Det är ju så det måste bli! - men viljen livskvalitet blir det undrade jag? -ja men vilken livskvalitet är det att ha smärtor då, undrade han!

Jag lovar att jag på riktigt höll på att slå i backen! Viljen jubelidiot! Vilket perspektiv! Vilket resonemang! Han tyckte att det är bättre att ligger drogad på soffan i fortsättningen, än att ge mig en operation som kan ge mig ökad livskvalitet. Och anledningen är att jag ändå har cancer på fler ställen! Finns det såna människor? Vad fan gör han inom vården? Jävla idiot!!!!

Efteråt klm sköterskan till mig och var mycket beklämd över hur det blivit. Jag storbölade över hur jag upplevde att jag blivit bemött och hon höll med mig. Hon erbjöd sig att prata med läkaren och berätta hur jag upplevde det, vilket hon gjorde.

När läkaren kom för att tappa ur vätskan hade han en heeeelt annan framtoning. Om det berodde på att Jocke nu var med eller inte vet jag inte. Han sa att han menat att det inte var en självklarhet att operera utan att man behövde väga in flera aspekter, för och nackdelar! Han sa att han förstog att jag inte vill knapra morfin! Det kändes bra att förstå av samtalet att HAN inte bestämmer utan han ger sin uppfattning.

Han vann tillbaks nåt poäng genom detta samtal men förtroendet är obefintligt! Han sa sen att han skulle tappa ur bukvätska och enligt ultraljudet var det bäst att sticka på den högra sidan, och så stack han på den vänstra! Han sa att det inte var så mycket vätska, och så tappade han ur över SEX liter! Sen lossnade dränaget, som inte var ditsatt ordentligt. Sköterskan sa att färgen på vätskan tydde på att det var sluttampen ändå men tyckte att han skulle göra ett nytt ultraljud för att konstatera det. Det tyckte inte han, han var nöjd över den mängd som kommit ut. Vad vet han om det var kvar en liter eller två??? Jag var/är fortfarande som en spärrballong över magen och har fortfarande ont. Men det är förstoppning, gaser och tarmarna som ska återgå till sina platser jag känner. Gissa om jag känner mig trygg med det? Svar NEJ!

Det är skrämmande hur läkare kan vara! Fullständigt horribelt. Bemötande och professionalitet kunde han ta mig fan inte stava till och jag hoppas att jag aldrig någonsin mer behöver ha med människan att göra. Det är jobbigt redan som det är, utan att man ska behöva stå ut med läkare som honom!

Ja vi får se hur det blir, om SJUKvården kommer att tvinga mig att bli morfinist, sluta jobba och sluta leva 😢 Det är sån vanmakt att vara i händerna på andra som vägrar ta in andra perspektiv än sitt eget. Det värsta är ju också att hans perspektiv är normgivande inom den traditionella sjukvården! = Har du spridd bröstcancer spelar det ingen roll!

Nu är spy- och gnällstunden över för den här gången. Nu ska jag sova ruset av mig från all morfin!

Natti natti ❤️❤️❤️