Mycket att tänka på

Den senaste tiden har det varit och är fortfarande mycket tankar som snurrar i huvet. Det händer en hel del runt omkring som påverkar mig på olika sätt, både på gott och ont. Medan jag kämpar med mitt, vi med vårt, pågår livet utanför. Med allt vad det för med sig. Upp och ner, hit och dit. Funderingar, oro, ilska, glädje....hela spektrat finns ju där. Det tillhör liksom livet. Och som jag konstaterat sen förut så går det inte att värja sig från det ena eller det andra. Nä fy vad kryptiskt det blir. Jag kan väl bara kort och koncist konstatera att livet pågår!

Utan att behöva vara kryptisk kan jag berätta att jag just nu brottas med frågan om jag ska åka till Tyskland och få behandling på Arcadiakliniken. Det är flera aspekter som spelar in i frågan:

1. Ska jag åka nu medan kroppen är relativt pigg och oskadad av sjukdomen, med förhoppning att kroppen får hjälp att läka och förhoppningsvis också att hålla tumörerna borta. Tanken om jag skulle åka nu är att kroppen ska få en rejäl skjuts framåt, i rätt riktning så att säga, så att förutsättningarna att fortsätta må bra blir så bra som möjligt. Ja, jag vet inte......eller

2. Ska jag vänta med att åka tills det vänder och blir sämre? Att ta till Arcadia som en åtgärd när det jag själv gör inte längre räcker till. Men är det inte lättare att läka ju bättre skick kroppen är i? Och lättare att hålla sjukdomen tillbaks ju mindre kroppen har att känpa med? Det låter mer logiskt tycker jag.

3. Är det ens värt så mycket pengar som det kostar att åka till Arcadia? Kan jag lika gärna glra det sjäkv, som jag gör nu? Jag kan köpa mycket komplementär behandling och preparat för de pengarna, och det kanske är lika effektivt!

Tänk om inte OM fanns. Tänk om man hade svaren innan. Tänk om man hade en kristallkula? Eller någon som talade om vad man skulle göra. Nu ska jag fatta beslut utifrån magkänsla och förnuft, inte helt lätt.

Jag får en hel del råd kring vad jag bör, kan, ska och behöver göra. Många av dessa är samstämmiga och då är det enklare. Som att äta mycket grönsaker och minimera kött, mejeri och utesluta socker! Där är ALLA som jag varit i kontakt med inom alternativmedicin överens, där råder ingen tvekan. Men det finns såklart olika uppfattningar om vad jag ska äta för grönsaker, hur de ska tillagas och så vidare. Det ska inte vara lätt 😂 Det råder också olika uppfattningar om jag ska äta frukt eller inte. Ena lägret säger att jag ska undvika all frukt, möjligtvis med undantag för äpple. Citrus är ok....dessa menar att kroppen omvandlar fruktsocker till glukos, vilket blir gödning till cancercellerna. Socker som socker.

Andra lägret säger att det finns ämnen i frukt som angriper cancercellerna och som försvårar spridning och tumörernas fortlevnad. Detta gör mer nytta än vad fruktsockret gör skada, säger dom.

Jag har fått till mig från flera personer att jag ska äta aprikoskärnor då de innehåller ett ämne som dödar cancerceller. För påfrestande för levern säger någon, har ingen effekt alls säger någon annan.
Mixa keso och linfröolja säger några, det har ingen effekt säger andra. Åk till Arcadia direkt säger några medan andra menar att det är bortkastad tid ich pengar när jag jan få samma resultat sjäkv på hemmapkan för en bråkdel av pengarna.

Allt det här är tröttsamt. Att göra allt det som jag gör, att leta information, att söka nya vägar....att ha kontakt med alla dessa människor....jag vill ju ha det förstås för de ger mig råd och tillför bra saker i mitt liv men det är endå påfrestande, att få olika budskap, att kastas mellan den ena sanningen till den andra, gör att jag emellanåt tappar forfästet, jag tappar tron på det jag håller på med. Jag går ner i källaren och tittar, jag känner att jag inte orkar hålla på!

Men vad är alternativet? Nä just det, det finns inget,  så det är bara att fortsätta 😊 Cellgifter och strålning är inget alternativ för mig. Att bara lägga mig ner och vänta på att dö är inte heller riktigt nåt alternativ. Så det blir ju alldeles som att jag fortsätter på den här vägen.

I morgon ska jag träffa Ola Björkman på TFT -häksan och han ska få fylla på mina depåer tillförsikt inför framtiden!